Dumheten smittar och tar över mig

Posted on januari 17, 2011

0


Jag har för tillfället kommit till vägs ände, måttet är rågat och bägaren rann just över. De två senaste dagarna har skam inte bara gå på torra land, här anlades min själ en autostrada för den. Jag talar inte om de stora händelserna i världen utan småsaker i min egen värld som har fått min barm att bäva av harm. Dumheterna gäller i största utsträckning invandrare, rent generellt andra människor. Och kommer från båda sidor.

En vän till mig hade varit i en butik för begagnade skivor, tidningar och böcker, en personlig favorit sedan studietiden då min ekonomi fick mig att hoppas på fynd i form av recensions-ex av de skivor jag ville ha. Lp-skivor. Han berättar om sitt besök där på Facebook:

På Skivesset, Nobelvägen, står en stor snubbe med jätteröst och plockar bland begagnade cd:s. ”Ofra Haza… Ofra Haza? Offra Hassan! OFFRA HASSAN! Ja, snart heter vi Hassan allihop, fattar du? Du fattar vad jag menar? Det är ju muslimerna! De heter Hassan allihop!”

Nåja, just den här dumheten kunde jag svälja, att få en israelisk sångerska att bli en sorts symbol för det muslimska övertagandet av världsherraväldet är på något vis imponerande i sin dumhet. Det blev några kommentarer om radioprogrammet ”Hassan” i P3, frågor om möjligheterna att få byta till annat muslimskt namn då monogrammen på lakanen inte medgav ändringar till ett H. Alltså inte alltför seriöst. Den mer än haltande ordvitsen fick nog den seriositet den förtjänade. Då kom vänsterflickan in. Frågan verkade vara så allvarlig att hon inte såg vitsen. Däremot visste hon att detta var TYPISKT för bildningsnivån hos xenofober. Och att inte ens vilja fråga om artisten när man nu inte kände till denna var också typiskt ”DE VILL INTE VETA”.

Och efter att jag svalt de här dumheterna svallade det ändå av lite kärlek till vänsterflickan. För till deras, vänsterflickor i allmänhets,  försvar måste jag säga att de vill så mycket, de vill åstadkomma en bättre värld, de tror på något. Och de är beredda att göra något. De engagerar sig. Är beredda att sätta sin egen bekvämlighet åt sidan för andras nytta. Men en dumhet är en dumhet även om den kommer i en godhjärtad förpackning.

Och samma svartvita enögdhet som mannen i skivaffären led av samma enögdhet visade hon prov på. Oavsett om vi kallar dem xenofober, främlingsfientliga, rasister eller sverigedemokrater, så är de inte en och samma person. De kan mycket väl vara bildade. Eller åtminstone utbildade. Åkesson och hans kamrater läste i Lund tex. Och de kan mycket väl vara vetgiriga och nyfikna på sin omgivning.  De kan till och med själva vara invandrare.  De kan i övrigt vara snälla människor. Den här enögdheten gör mig ledsen och den unga vänsterkvinnan är inte ensam om den. Även bland de som i mina ögon vill rätt sak – att skapa/främja ett samhälle där vi alla har samma värde, rättigheter och möjligheter- odlas och vårdas fördomar och myter om ”de andra”.

Också på mitt eget våningsplan har dumheten slagit bo. Till vänster bor Nollåttan. En mycket politiskt konservativ man med både bildning och utbildning. Dessvärre också med ett mycket eget sätt. Vi samtalar ofta då vi möts och jag försöker vifta bort hans framviskade insikter om hur invandrare är. Han är dock alltid korrekt mot det pakistanska paret i våningen mittemot. Till höger om mig har vi en annan knepig karl, han är vänster, vill trots sina 60 år och avsaknad av motorcykel vara biker och klär sig som en sådan. Malmöit av födsel och ohejdad vana. Han har nu startat ett ”krig” mot nollåttan. Och nu står jag alltså där och måste försvara en mycket konstig man med mycket dubiösa åsikter om sina medmänniskor för mobbing är ju ändå mobbing. Allra helst skulle jag ju själv vilja ta ett allvarligt snack med honom. Men så länge ”kriget” pågår kan jag inte det för då skulle jag dels synas stå på mobbarnas sida, dels öka hans otrygghet och jag skulle ge mobbarna mer bränsle. En mobbad rasist sätter min rättskaffenhet på prov.

Idag möttes jag så av två andra grannar som varit ute på gården och rökt, de hade Kvällsposten i högsta hugg och hade skrattat över en artikel om svensk sexualundervisning, skratten gällde nog mer bristen på den i andra länder. Mff:aren upplyste mig om att Sverige enligt artikeln hade världens bästa sexualundervisning. Norrländskan tyckte att det var synd att andra fick sämre undervisning. Jag? Jag sa tanklöst att i ett stort antal länder är det ju inte ens tillåtet. MFF:aren visste precis vad jag menade: Arabien! Och så drog han fingret över halsen och sa att där drabbas man av dödstraff bara man pratar om sådant.

Bayern! Jag menade Bayern! Det var i varje fall inte tillåtet, om föräldrarna motsatte sig det, när jag lämnade Tyskland för tio år sedan. MFF:aren såg förvånad ut. ”Men Bayern är Tyskland. ” ”Ja, men det är också katolskt.” Och det är inte dödsstraff på att prata om sex i muslimska länder. Förgrymmad förklarade jag att man kanske inte ska vräka ur sig vilka dumheter som helst. (Vilka eventuella straff som väntar en om man avviker från läroplanen i olika muslimska länder har jag däremot ingen aning om.)

När jag så kom hem till mig, kunde stänga dörren om mig, packa in matvarorna i kylen och ta ett djupt andetag så drabbade den mig. Tanken. Tanken om att näste person som pratar dumheter med mig om andra människor klipper jag till! Så hade alltså dumheterna inte bara försurat min stämning utan också dragit ner mig på sin egen nivå, fått mig att använda dess argument.

Och jag är rädd att det inte bara är jag. Hela frågan är så infekterad av dumheter, lögner och myter från båda sidor att jag ifrågasätter att den går att lösa genom samtal och diskussion. Mitt inre vrider sig när jag skriver detta, för det går emot allt jag tror på och håller fast vid. Tron på samtalet är min käpphäst, den krycka som jag håller mig upprätt med genom livet.

Kanske är det så enkelt att eftersom xenofobernas, de främlingfientligas, rädsla (Xenofobi = rädsla för det främmande) inte baserar sig på argument utan är djupare rotad kan den inte heller tas bort med argument.  Kanske är argumenten så dumma för att argumenten i sig är efterkonstruktioner. För att motivera och förklara en djupare känd känsla. Det kan förklara varför den andra sidans -min sidas – argument inte biter. Vi skuggboxas mot argument som inte är giltiga, som bara fungerar som alias för det det egentligen handlar om.

Vi måste kanske nöta bort den. Rädslan. Små steg i taget. Och planen för hur detta ska ske får kodnamn Berlin – Erfurt. Jag vill inte påstå att Berlin är en integrerad stad men i den stad som skämtsamt ibland kallas Turkiets andra största stad hade det invandrarfientliga, neonazipartiet NPD (Nationaldemokratische Partei Deutschlands) inte alls så stora framgångar i de regionala valen. Frågan var inte så prioriterad. I Thüringen däremot (huvudstad, Erfurt), som är det land som har minst antal invandrare i hela Tyskland är partiet dubbelt så stort. I ett bundesland som i princip inte har några invandrare att slänga ut, vill man slänga ut invandrarna. I Berlin kändes inte frågan lika aktuell. Så jag hoppas på att xenofobin kan bekämpas genom att det främmande inte längre är främmande för då finns det inget kvar att vara rädd för.

Skakar du nu på huvudet och tänker att mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves? Ska du ha på flabben?

_______________________________________________

Några citat om dumhet att glädjas åt:

  • ”Skillnaden mellan geniet och dumheten är att geniet har sin begränsning”. – Torvald Gahlin
  • ”Det som mest skiljer de dumma och de kloka åt är att de dumma hela tiden begår samma dumheter, medan de kloka alltid hittar på nya.” Karl Heinrich Waggerl
  • ”Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker”. – Albert Einstein
  • ”Ett vanligt misstag folk gör när de försöker formge någonting helt idiotsäkert är att underskatta genialiteten hos kompletta idioter”. – Douglas Noël Adams,
  • ”Bättre att tiga och tas för en idiot än tala och undanröja varje tvivel”. – Abraham Lincoln

Citaten om dumhet hittade jag samlade på Wikiquote.

Att jag har valt att beteckna min grannar med deras geografiska härkomst, på olika sätt, är för att skydda deras och min identitet och för att visa att vi alla kommer någonstans ifrån. I riktiga livet kallar jag dem vid deras namn.

Posted in: Dumhet, Politik