Vanmaktens fula nuna i vår närhet

Posted on december 21, 2010

4


120 mils körsträcka från Ystad ligger Östersund. 120 mils körsträcka från Ystad ligger också Minsk. Längre bort än så är det inte. Det är fortfarande Europa.  Det Europa som Arja Saijonmaa sjöng om i melodifestivalen.

Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här

Några av oss känner inte för att dansa idag. Eva Neklyaeva, dotter till en av presidentkandidaterna, sjunger och dansar bestämt inte idag. Hennes pappa misshandlades medvetslös och fördes till sjukhus där han kidnappades av okända. Han är sedan dess försvunnen.

Vladimir Neklyaev (Jag har valt den stavning som hans dotter använder på facebook. Annars: Uładzimier Niaklajeŭ) föddes 1946 i en liten stad i Vitryssland, han utbildade sig först till radio-tv-tekniker och läste sedan språk på universitetet. I början av sjuttiotalet började han så arbeta för olika tidningar, även som redaktör för tv-teatern i Vitryssland. Han har gett ut både diktsamlingar och romaner, vunnit olika priser för sin litteratur.

Han har också under 2000-talet varit ordförande för PEN-organisationen i Vitryssland. Vitryska PEN har också gjort ett uttalande som fördömer misshandeln och bortförandet av Neklyaev.  Ett uttalande som svenska PEN också ställer sig bakom. (Läs här.) Den vitryska journalistföreningen har också gjort ett uttalande om och mot “shocking fact of severe force used by the police against journalists and civil activists in the evening of 19 December.”.  (Läs här.) Detta är människor som befinner sig i Vitryssland och som vi därför nu kan förmoda befinner sig i fara. Jag hoppas att de utländska systerorganisationerna håller ett vakande öga. För de kan påverka, de kontrollerar ju våra media. Deras medlemmar är våra media.

På sin väg till den stora, och huvudsakligen lugna enligt utländska reportrar, demonstrationen på Oktoberplatsen i Minska blev han stoppad och misshandlad av män som bedöms tillhöra polismakten. Medvetslös lämnades han kvar i snön och kördes så till ett sjukhus där läkarna konstaterade hjärnskador, kan ha varit kraftig hjärnskakning, han behölls av läkarna men hämtades senare, mot läkarnas vilja av , som man antar, säkerhetspolisen. Den senaste nyheten som dottern Eva har är att han kommer att släppas ”efter onsdagen”. Dessa uppgifter kommer från säkerhetspolisen.  Onsdagen är i sammanhanget absurt nog en viktig dag. Det är sista dagen som de förlorande presidentkandidaterna kan lämna in officiellt besvär mot presidentvalet i söndags. När alla andra lagar tänjs, böjs och negligeras verkar denna vara viktig att följa. Nåja, det krävs hederlighet av den som säljer gummiband i metervara.

En ung löjtnant har också försvunnit i samband med ett hembesök av säkerhetspolisen. Bilden är från demonstrationen på Oktoberplatsen i söndags. Han försöker, enligt Eva Neklyaevnas källor att tala tillbaka till specialstyrkorna som kallats in. Han ska ha uppmanat dem att ta det lugnt.

Hur som helst fick han och hans familj, fru och tre små barn, i går kväll (måndag 20 dec.) besök av säkerhetspolisen som tog honom med sig. Ingen har haft någon kontakt med honom efteråt och man vet inte var han finns. Allt detta bara 120 mil bort. Det är nära. Det är Jämtland för oss skåningar, det är Berlin för er i Stockholm.

I ett land som vi knappt känner till. Landet har runt 9,5 millioner invånare på en yta som är knappt hälften av Sveriges. Landet har ingen kust, har däremot 10-tusentals småsjöar och stora träskmaker. Det är ett flackt land, det högsta berget övertrumfar för all del Skånes högsta punkt med sina 346 m.ö.h. men någon större svindel framkallar det inte. Landet gränsar mot Polen i väster, Ukraina i söder, Litauen och Lettland i nordväst och Ryssland i öster.  En stor del av jordbruksmarken i söder, jag har sett uppskattningar på 1/5 av landets totala jordbruksareal, är obrukbar efter kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl, strålningen har bara avtagit med 1% sedan 1986.

EU:s utrikestalesman Catherine Ashton har fördömt händelserna, Carl Bildt kallar det oacceptabelt övervåld. (Aftonbladet här) Det här är ett land där sju av nio oppositionella presidentkandidater har fängslats efter valet i söndags som de enligt uppgifter förlorade stort. För medan Lukasjenko vann en jordskredsseger på 79,7 % fick nästkommande presidentkandidat, Andrej Sannikov, enbart 2,6% av rösterna (Svenskan här).  De andra har alltså fått ännu färre röster men de har trots detta setts som så stora hot att de har fängslats. Det hela osar katt. Eller åtminstone panik och rädsla.

Vi riktar ofta blicken långt bort just nu när vi oroar oss över att människor far illa. Nu tror jag att det är dags att klarsynt rikta den tillbaka, till Europas östra tröskel. För även här finns stormaktsintressen. Vitryssland har sedan Polen, Litauen och Lettland blivit Natomedlemmar, blivit ett buffertland, en zon, mellan Nato och Ryssland. Sedan kort tid tillbaka har Ryssland tagit bort alla tullar på gas och olja till Vitryssland. Medvedev pratar om att valet är en vitrysk inre angelägenhet, och Ryssland har erkänt valresultatet. Jag undrar hur mycket de erbjöd? EU erbjöd Vitryssland 3 milliarder euro om valen skulle genomföras på ett korrekt sätt. Det visade sig inte räcka. För 3 milliarder euro kan man alltså inte köpa ett rättvist val. Förlorade vi en budgivning?  (Die Zeit här)

Det är också märkligt tyst i svenska media. Är det pga av att Vitryssland känns så långt borta, trots att det är så nära, Är det för att landet är ganska osexigt? Ingen mystik, inget exotiskt landskap? Idag har, enbart två dagar efter valet, en del tidningar inga andra nyheter därifrån än ett TT-meddelande (DN här) om att 600 personer har dömts till mellan 5 och 15 dagars administrativ arrest. Något som alltså måste ha skett igår. Under en dag har man alltså hållit runt 600 rättegångar. Världens mest effektiva rättsväsende eller måhända summariska rättegångar?  I övrigt har DN (här)  en ledare som är kritisk till det vitryska styret.

Advertisements