Beundrare som förundrar

Posted on december 13, 2010

7


Jag fick en beundrare. Eller ja, kanske lite mer än så. I förra veckan fick jag anledning att undra hur i hela friden män är funtade.

Det var en vacker dag så en promenad verkade vara en bra idé. Strax efter fyra stegade jag därför kavat ut ur bussen vid lasarettet och gav mig iväg mot Pildammsparken. Raska steg förbi endokrin och neurologen och ut genom en lucka i häcken till Pildammsvägen.

Det är stark trafik och jag går en bit längs gatan innan jag kan korsa den. Lite längre fram har en vit Corolla stannat och föraren nyttjar samma lucka som jag i trafiken för att springa över gatan. Jag märker att han tittar på mig men tar för givet att han ska in på Blooms, restaurangen. Ska han inte. Han går jämsides med mig när han säger att jag är jättevacker. Jag tackar. Han fortsätter att du är så lång och jag är så kort. Jag svarar med ett krystat skratt och ett ”Ja, så är det”. Så fortsätter han att prata och gå sidan om. Han vill veta vad jag jobbar med. Själv jobbar han med gamla människor. För mig är detta obehagligt. Inte hotfullt, inte alls, men obehagligt. Han undrar om jag har familj. Ja, en man och en son svarar jag. Han fortsätter att gå sidan om mig. Och jag vet att den lögnen sällan tar om man inte visar ringbevis. Och jag har inga ringar på mig.

Jag ursäktar mig, säger att här ska jag in. Han överlägger, jag ser det, att påstå att just genom detta hålet i häcken skulle han också in, men han slår till reträtt. Trodde jag. En skenmanöver. Jag promenerar nu längs dammkanten och funderar på vad som får en man att köra in till kanten, hoppa ur bilen och promenera med en främmande kvinna. Tills jag ser att det är värre än så. För nu ser jag den vita Corollan krypköra på andra sidan den breda gräsmattan. Nu blir jag rädd.  Jag ringer Raraste och berättar allt medan jag vänder tillbaka mot sjukhuset. Min vän stannar kvar i luren och pratar med mig tills jag står på busshållplatsen omgiven av väntande resenärer. Nu vill jag bara hem igen. Snabba, rädda steg tillbaka. Hatar män.

Hur kan de gå och tugga tuggummi samtidigt, när de inte begriper att stalking gör en kvinna rädd och att frågan om civilstånd kan kännas lite lätt påträngande när den kommer med bland de tio första frågorna?